En sång, som omväxling

Om det nu möjligen finns någon där ute som brukar läsa vad jag skriver, så erkänner jag att det var mycket länge sedan sist. Men nu ska ordningen återställas.
   Bloggaren har varit extra mycket sjuk; slutet på augusti och de första veckorna i september är borta som i ett töcken. De dagarna kommer aldrig tillbaka och det skulle jag heller inte vilja.
   Läst har jag gjort och jag återkommer snart med lite tankar kring några av de böckerna. Men inte idag.
   Jag tänkte lite på tröst och var man hämtar den. Från sig själv, så klart, och från de människor som står en närmast. Och från en liten snarkande hund om man nu, som jag, har glädjen att ha en i familjen. Och från böckerna, förstås!
   Men ibland kan det vara musik som letar sig rätt in i ens förstenade inre. Igår lyssnade jag på en sång som jag verkligen tycker om: Och nu gör ingenting ont med Nina Ramsby. Så vacker och på något sätt så rörande. Den ger tröst. Även om allting gör ont.