Vissa kvinnor kan bli som okränkbara ikoner för andra. Själv har jag alltid ogillat när allt för många (kvinnor) hyllar samma person eller bok eller film eller vad det nu kan vara. Så att man nästan blir betraktad som suspekt om man tycker något annat. Men det finns undantag. Även jag hyser en mycket stark beundran för Margareta Strömstedt. Så klok, begåvad och insiktsfull.
För en tid sedan läste jag hennes nya bok Jag skulle så gärna vilja förföra dig : men jag orkar inte. En tankebok, var det någon skrev, med självbiografiska minnen. Mycket intressant om att vara kvinna och slå sig in i mannens kulturvärld. För som hustru till Bo Strömstedt fick Margareta umgås med den kulturella eliten. Så småningom fick hon själv en framgångsrik karriär som barnbokskritiker på DN och som producent på teve. Och hon började skriva böcker. Den här hänger väl på sätt och vis ihop med den förra, Natten innan de hängde Ruth Ellis. Och båda är oerhört bra.
Läs den här, och den förra om du inte redan gjort det. Två böcker av en mycket modig och imponerande kvinna.
Något jag tänker på ibland är en gång för en del år sedan, en eftermiddag på Melanders fisk i Söderhallarna. Mannen och jag var där och åt en vacker kärleksmåltid. Det var en speciell dag, med ett alldeles speciellt ljus över sig. Vid ett bord ganska nära oss satt just Bo och Margareta Strömstedt. Jag kunde inte låta bli att då och då betrakta dem. Det fina var att de samtalade, inte satt och teg som så många lite äldre par brukar göra. Tiga och se förbi varandra. Så inte här. Framåtlutade över bordet gav de ett intryck av att bry sig väldigt mycket om varandra. Och som nykär själv var man ett storögt vittne till kärlek som varat länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar