Då tänker jag på Sigrid

Min far kommer från Offerdal i Jämtland. Där bodde min farmor och farfar och det var dit vi åkte ibland när vi var barn. Jag alltid med blandade känslor. Det var så långt från allting, det var så kallt i deras lilla hus och det kändes på något sätt så mycket som en annan värld. Man fick gå på utedasset bakom ladugården för något badrum fanns det inte, och man fick tvätta sig vid en liten kommod. Samtidigt var det något alldeles speciellt, med farmor vid vedspisen och farfar i kökssoffan. Och vår farbror hemmasonen som var den bästa och snällaste som fanns och som borde ha fått en mängd egna barn, om livet hade varit rättvist. Men det är det ju som bekant inte.
    Elin Olofsson som har skrivit Då tänker jag på Sigrid kommer också från Offerdal. Bara det var ju anledning nog att läsa hennes debutroman. Och som vanligt är det ju så skönt att få läsa romaner som inte utspelas i Stockholm. Hem till Offerdal, här omdöpt till Gärningsberg, kommer Hanna från Stockholm. Lägenheten i innerstan har hon hyrt ut och hon har sagt upp sig från sitt jobb på en reklambyrå. Hon flyr också från en kärlekshistoria med en gift kollega. Med sig har hon några få möbler och en stark dröm om att kunna måla igen. Konstnärsplanerna försvann någonstans på vägen mot vuxenlivet men kanske kan de väckas till liv igen.
   Hon ska bo på farmor Sigrids gård Storgårda. Sigrid, som hon aldrig lärde känna, bor nu på ett ålderdomshem, och farbrodern Åke, som var den som fick ta över gården, har tagit sitt liv. Hannas far har inte satt sin fot på gården på många år och inte heller haft kontakt med sin mor. Han kunde aldrig komma över att det var brodern, och inte han, som fick gården och under hela Hannas uppväxt har de tagit avstånd från sina släktingar.
   Nu står gården tom och Hanna flyttar in, oklart för hur länge. Hon söker svar i det förflutna för att förstå vem hon själv är.

   Det här är en ganska sorglig roman om att söka sin identitet och sitt sammanhang. Samtidigt finns en stark värme i berättelsen och man blir många gånger rörd när man läser. Det händer inte så mycket, inte på ytan i alla fall, men samtidigt är det något som långsamt lossnar i Hanna. Kan man hitta hem till slut? Och vad är egentligen hemma?