torsdag 1 augusti 2013

Vägen mot Bålberget



Vilka är vi? Var kommer vi ifrån? Finns våra förfäder kvar inne i oss, som ekon från en tid vi inte känner? Sådant kan man tänka på när man läser Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind.
   Det ska erkännas att jag inte var överdrivet förtjust i hennes första roman. Mycket berodde det nog på titeln. Att ge en bok titeln Norrlands svårmod kändes lite svårsmält för mig. Så jag var långt ifrån säker på att jag skulle läsa hennes nya, men så gjorde jag det. Vägen mot Bålberget är lättläst på ett positivt sätt; man forsar fram över sidorna och det är mycket spännande.
   I bokens början är det 1975. I ett samhälle i Ångermanland försöker Jacke nå fram till sin sextonåriga dotter Veronica. Veronicas mor har flytt till Stockholm och ingen vet när, eller om, hon kommer tillbaka. Veronica är tvär och för det mesta svår att få kontakt med. Men så börjar far och dotter intressera sig för bygdens historia, närmare bestämt de häxbränningar som sägs ha ägt rum i trakten på 1600-talet. De bestiger Bålberget, där de utpekade kvinnorna mötte sitt öde, för att leta efter spår. De besöker också biblioteket för att börja söka sina rötter.
   Så växlar berättarperspektivet boken igenom. Jacke och Veronica i nutid och 70-tal och Malin och Olof, deras förfäder, under 16- och 1700-tal. Malin är en av de kvinnor som plötsligt fängslas i väntan på rättegång. Bygdens barn och en kringresande pojke pekar obarmhärtigt ut en stor mängd kvinnor som man menar är i förbund med djävulen. Barnen vittnar, ibland mot sina egna mödrar, om deras påstådda synder. Rädslan förenar dem alla, de oskyldiga kvinnorna och de barn som av prästerna pressas att ange sina närmaste.
   Olof är ett av de barn som pekar ut sin egen mor. Först som gammal orkar han tänka på det som varit och förstå sin roll i det hela. Han gifte sig med grannflickan Segrid, Malins dotter, och beskrivningen av Segrid, som barn och som vuxen kvinna, hör till bokens starkaste partier. Överhuvudtaget är det avsnitten som skildrar livet förr som är bokens styrka. Det är ett nästan omänskligt slit som beskrivs, och som vanligt är det kvinnorna, och flickorna, som drabbas hårdast. Segrid utnyttjas från unga år av sin far Erke och Malin kan inte göra mycket för att skydda henne.
   En läsvärd roman om rötter och ursprung och om en grym tid i vår historia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar