Ibland tänker jag på Sun Axelsson. För några år sedan såg jag henne på tunnelbanan; hon såg ut som en imponerande men lite sorgsen påfågel. Starka färger, stora ögon. Jag ville döpa min dotter till Sun men av olika anledningar blev det inte så. När vi pratade om Sun Axelsson igår började jag fundera på varför hon var så bra, vad som var det speciella med henne. Jag kom fram till att det handlade om medkänslan - den starka humanism och medkänsla som finns i hennes böcker. Jag ska läsa om dem snart. Jag ska skriva mer om Sun Axelsson längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar