Underbara Barbara Pym

Att läsa om en Barbara Pym är ett gott råd till någon som tillfälligt tappat lusten att läsa. Inget råd man kan ge till alla, naturligtvis, men när min storläsande syster fick en tillfällig svacka kom jag på att det var lite Barbara Pym som fattades. Jag har alltid tyckt om Barbara Pym. Och nu, när jag för tillfället har hur mycket tid som helst att läsa, tog jag fram det jag hade. I min bokhylla står Höstlig kvartett, Kärlekens klenoder, Jane and Prudence och Less than angels. Vart Förträffliga fruntimmer tagit vägen vet jag inte, någonstans under en av alla flyttar måste den tyvärr ha kommit bort.
   Barbara Pym levde mellan 1913 och 1980 och var professor i antropologi. Hon skrev flera uppmärksammade böcker, blev sedan mer eller mindre bortglömd  under många år men anses nu vara en av de stora. Det finns även ett litterärt sällskap till hennes minne.
   Höstlig kvartett handlar om fyra äldre människor, två kvinnor och två män, på ett kontor i London. De närmar sig alla pensionsåldern, de är ensamstående, knarriga och omständiga och alla vet att ingen av dem kommer att ersättas den dag de stämplar ut för gott. De intresserar sig egentligen inte särskilt mycket för varandra även om de alla delar en känsla av att de kanske borde göra det. Ensamhet är vad som mer än något annat förenar dem. Letty, en av kvinnorna, drabbas av akuta bostadsproblem då det visar sig att hennes väninna på landet ska gifta sig med en yngre präst och inte kommer att kunna dela stugan med Letty efter dennas pensionering, som det var tänkt. Marcia, hennes arbetskamrat, har inga bostadsbekymmer eftersom hon lever ensam i det hus som hon ärvt efter sin mor. Men att erbjuda Letty husrum föresvävar aldrig Marcia; ett sådant arrangemang skulle inkräkta allt för mycket på hennes frihet och på hennes noggranna sorterande av urdruckna mjölkflaskor. Norman och Edwin, de manliga arbetskamraterna, känner ofta att de borde göra något för "flickorna" men det hela stannar vid en enda, stillsam lunch.
   Det är svårt att säga vad exakt som gör Barbara Pym så bra. Det handlar om enkelheten, tror jag, det skenbart enkla i dessa vanliga människors vardag. Det är komiskt och tragiskt och man gör så gott man kan för vad ska man annars göra. Jag upplever det som befriande med berättelser som tar människors liv på allvar, just dessa människor som är sig själva nog. Inga starka passioner levs ut (även om de kan finnas inuti vem som helst), inga stora livsval görs och ändå tickar tiden obönhörligt undan. Höstlig kvartett är ett litet mästerverk.