På bilden syns två av våra bokhyllor. De svämmar över; snart kan vi inte trycka in en bok - eller film - till, hur gärna vi än vill. För det är just det. Vi vill. Men, som mannen säger, då måste vi först rensa ut lite av det vi redan har. Och jag vet ju att han har rätt. Så varför är det så svårt?
Genom livets alla flyttar, och de har varit många, har jag släpat med mig min stora boksamling. Och när den sedan, på senare år, slogs ihop med nye mannens blev det trångt. Riktigt trångt. Vi insåg ju också ganska snart att vi hade många dubbletter. Varpå intressanta diskussioner vidtog angående vilka exemplar som skulle gallras ut. Svaret är inte alltid självklart. En sliten gammal pocketbok kan ha ett stort känslomässigt värde, som till och med kan överträffa det mer välvårdade, inbundna exemplarets betydelse. Men några kartonger fylldes. Jag tror de står på vinden nu.
Jag var ganska ung när jag började samla, eftersom jag när jag var sexton år fick det bästa extrajobb man kunde ha. Jag fick anmäla böcker i en av lokaltidningarna hemma, och min förtjusning var stor när jag insåg att man fick behålla böckerna man skrivit om. Att man dessutom fick betalt var nästan för bra för att vara sant. Men många böcker blev det. Och även om några har förkommit genom åren så finns de flesta kvar.
För frågan kvarstår. VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT GÖRA SIG AV MED BÖCKER?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar