Väldigt sällan fin av Sami Said är en bok som jag länge tänkt läsa, utan att det blivit av. Nu kommer hans andra bok ut och då kändes det som om det var hög tid att börja med denna.
Noha lämnar sin familj och flyttar in i en studentkorridor i Linköping. Hans bagage består till största delen av förmaningar om att inte glömma vem han är och att inte be om ursäkt för den han är: eritrean och muslim. Livet i korridoren blir lite av en chock för Noha, som gärna smyger ut i det gemensamma köket på tider när de andra inte är där. Helst av allt vill han vara för sig själv men livet, och människorna, tränger sig på.
Det här är en både lite småsorglig och samtidigt rolig bok, med ett ovanligt perspektiv. Den är inte alls som jag trodde, för språket är så eget. Lite uppbrutet, med oväntade beskrivningar och formuleringar. Rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar