En märklig bok som jag tyckte mycket om är Innan jag brinner av Gaute Heivoll. Egentligen vet jag inte varför. För vad handlar egentligen den här romanen om? Om författaren Gaute Heivoll som återvänder till sina barndomstrakter i Finsland i Norge. Hans ambition är att skriva en roman om vad som utspelades i bygden under några månader år 1978. Samma år som han själv föddes. Den dag han döptes greps den pyroman som hållit människorna lamslagna av skräck. Det framgår tidigt i romanen att det är själva brandmästarens son, Dag, som är den skyldige. Dag, som var sina föräldrars stolthet och som spåddes att bli något stort. Men när han återvände, i förtid, från sin militärtjänstgöring var han annorlunda. Modern Alma tyckte ibland att hon såg ett annat ansikte växa fram och för en kort stund täcka sonens ansikte, ett ansikte hos någon som hon inte alls kände.
Gaute redovisar noggrannt händelseförloppet, han samtalar med de gamla som finns kvar och tar del av det teve- och tidningsmaterial som finns. Och samtidigt som han skriver pyromanens historia skriver han sin egen. Det finns stora likheter mellan Dag och Gaute. Båda växer upp som enda barnet till kärleksfulla föräldrar. Båda känner en sorts utanförskap, som för Dags del slutar i katastrof och för Gautes att han så småningom hittar sin egen väg att gå. han ska bli författare. Men vem eller vad avgör vem som blir en vinnare och vem som blir en förlorare? Vad är det som formar oss till de vi blir?
Läs den här romanen. Det är en fascinerande historia om barndom och om att växa upp. Om urspung och avstånd, om vad som formar våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar