Göteborg... Och Lotta!

Jo men, bloggaren blev tvungen att åka till Göteborg i veckan som var. Jag har ett komplicerat förhållande till den staden. När jag gick på BHS i Borås var jag ju där då och då, ibland för att hälsa på en äldre släkting som bodde i en liten etta i innerstan. Och för mig är Göteborg sedan dess för alltid förknippad med minnena av dessa besök. En förvirrad äldre dam i en lägenhet i långsamt förfall, en slags sorg över åldrandet som visade sig i sin dystraste skepnad. Vidare blev jag för två år sedan bestulen på min plånbok när jag och min dotter var där. Inne på ett café hade vi en av mitt livs värsta upplevelser, med en rasistisk, oerhört aggressiv äldre herre som lade beslag på min plånbok och lämnade oss mycket upprörda, rädda och ledsna. Å andra sidan bor en av mina bästa vänner i Göteborg och det var just henne och hennes fina familj vi hälsade på då. Men dottern och jag hade ändå bestämt att vi aldrig mer skulle åka till Göteborg. Men nu blev det inte så. Jobbet förlade en konferensdag där, kombinerad med en dag på bokmässan. Och helt plötsligt satt man på tåget.
   De som känner mig närmare vet att en konferens med anledning av en nyligen gjord organisationsförändring inte riktigt är min grej. Men man får hitta sitt sätt att överleva fast det är svårt. När jag får höra att det är viktigt att "vi alla" vill ha det "kul och crazy" på jobbet osäkrar jag mina inre vapen. När jag får höra om vikten av att det är "högt i tak" undrar jag om den takhöjden även gör att vi ryms där, vi som inte är kul och crazy. Jag vet inte. Det var i alla fall länge sen jag var så trött som när jag satt på tåget hem.
   Bokmässan hade jag sett fram emot eftersom det var många år sedan jag var där. Men jag fick inse att inte heller mässor är min grej. Det var för varmt, för trångt, för stressigt. Dock hittade jag en monter där de bjöd på choklad och lakritsbåtar. Just det. Giggis favoritgodisblandning. Jag gjorde slag i saken och blev medlem i Ester Ringnér-Lundgrensällskapet. Det har jag tänkt på länge men det har aldrig blivit av. Förrän nu. Någon dag ska jag skriva om Lotta-böckerna och allt de har betytt för mig!