Jag har läst Felicia försvann av Felicia Feldt och jag blev berörd. Länge sedan jag läste nåt så övertygande om barns utsatthet och hur utlämnad man är som barn - på gott och ont - till de vuxna som bestämmer över en själv och ens liv. På många sätt är Felicia försvann rent förfärlig läsning; man blir leden och upprörd över Felicias situation, hennes vanmakt och hur uppväxten format och påverkat henne långt upp i vuxen ålder. Det är en barndom med många uppbrott som beskrivs. Familjen flyttar ungefär en gång per år och Felicia och hennes syskon får vänja sig vid att människor kommer och går, både styvpappor och andra vuxna som flyttar in, stannar ett tag och sedan flyttar ut igen. Den mor som beskrivs är en alkoholiserad, despotisk klanledare som inte tolererar några avvikare i gruppen. Rena övergrepp förekommer, verbala som fysiska, och det är läsning som gör ont. Det har väl inte undgått någon vem som är Felicia Feldts mor och det blir ju extra tragiskt och ironiskt att den mor som beskrivs, och för vilken dottern mer än något annat känner rädsla, är Sveriges självutnämnda expert på barnuppfostran.
Men även om man inte skulle känna till hitorien bakom tycker jag att boken håller ändå. Nej, det är ingen konventionell roman, jag skulle snarare kalla det för fragmentariska minnesbilder; en sorts terapiskrivning. Minnesbilderna växlar oavbrutet i tid, från Felicias barndom till hennes vuxna liv idag. Och jag håller som sagt inte med om att det inte skulle vara så välskrivet ( som vissa har hävdat), för det är det visst, och att historien inte står för sig själv utan de biografiska uppgifterna bakom. Det gör den. Mycket trovärdigt om att vara barn och att stå i total beroendeställning till den som har makt över ens liv.
Felicia Feldt har sagt att hon vill berätta sin historia och det gör hon mycket bra. Genom boken löper också hennes budskap att man inte behöver förlåta allt, att försoning inte alltid är möjlig och jag tycker att det på något sätt är befriande att hon skriver så. Man kan gå vidare ändå, och skapa sitt eget liv på sina egna villkor. Även om det är svårt. Även om det kan ta sin tid. Det är möjligt att bryta destruktiva mönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar