Symaskin och konsten att lura sig själv

Jag har köpt en symaskin. Jag har också ljugit för min dotter och sagt att jag kan sy. Eller ljugit kanske är för mycket sagt men jag har definitivt förskönat sanningen. I mitt inre ser jag för mig hur vi syr dockkläder och små kjolar till dottern och hur jag, som är så kort, ska kunna köpa vilka byxor jag vill och bara lägga upp dem utan problem. Nu, när symaskinen står här på golvet, ännu förpackad i sin kartong, gruvar jag mig för hur man ska trä i tråden. För att inte tala om att spola undertråd.
   Varför är man så benägen att lura sig själv att man är någon annan? Någon som kan sy, som kan allt det där dugliga? Sanningen är ju en annan. I hela mitt liv har jag hållit mig undan en massa praktiska saker. Jag har aldrig velat: köra bil, sköta en trädgård, vattna krukväxter, frosta av frysen, städa skåp, storhandla och planera mat för en vecka och allt annat som man kanske bör göra. Istället har jag alltid velat läsa. I många år var min idé om en bra ledig dag en dag när man helt enkelt fick vara ifred och läsa. Nu för tiden har jag breddat mig lite grann och gör gärna lite annat också. Men faktum kvarstår; finns det något bättre än en bra bok?  Jag läser en nu. Richard Yates sista bok, Cold Spring Harbor.
   Symaskinens tid kommer också.