Jag börjar med att konstatera detta: TORBJÖRN FLYGT SKRIVER SÅ BRA. I fredags läste jag ut hans nya roman Outsider och förutom det andra, allt som gör romanen läsvärd och speciell, så fascineras jag av hans förmåga att skriva så lätt och liksom flytande. Och då handlar det ändå ofta om verkligt långa meningar, några sträckte sig över nästan en halv sida. Men språket rinner klart som vatten över boksidorna. Jag undrar hur han gör.

Johan känner sig kluven mellan den han var och den han är på väg att bli. Juridikstudierna är en biljett till ett annat liv, en annan tillvaro långt från den Johan är van vid från uppväxtåren i bostadsområdet i Malmö. Men priset han betalar är skuld; känslan av skuld över att inte vilja stanna kvar utan vilja något mer och annat. Det är det här jag tycker är så intressant och bra med romanen. Hur påverkar vårt ursprung de människor vi blir? Hur hårt sitter vi fast i det gamla, den värld vi kommer ifrån? Hur bryter man sig loss och vad förlorar man på vägen? Det är väl inte så modernt att diskutera just frågor om klass och ursprung idag, men jag tycker att det är något av det viktigaste och mest intressanta. Torbjörn Flygt beskriver så bra hur Johan anstränger sig för att passa in, överallt; vara smidig och diplomatisk hemma i morsans kök liksom bland studiekamraterna i Lund. Det som är självklara sanningar på det ena stället är det inte alltid på det andra.
Det här är också en roman om kärlek, vänskap och syskonskap; om mans- och kvinnoroller. Bodil, Monika och Helena är alla, var och en på sitt sätt, starka kvinnor som står för utveckling och framåtskridande. Liksom i Underdog är porträttet av mamma Bodil något av det man minns mest; ett porträtt av en alldeles vanlig, hårt arbetande kvinna och samtidigt en alldeles ovanligt jobbig, underbar och speciell morsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar