Jag börjar med att konstatera detta: TORBJÖRN FLYGT SKRIVER SÅ BRA. I fredags läste jag ut hans nya roman Outsider och förutom det andra, allt som gör romanen läsvärd och speciell, så fascineras jag av hans förmåga att skriva så lätt och liksom flytande. Och då handlar det ändå ofta om verkligt långa meningar, några sträckte sig över nästan en halv sida. Men språket rinner klart som vatten över boksidorna. Jag undrar hur han gör.
Det har gått tio år sedan Underdog kom ut. Den trettiosjuårige Johan som berättade då har alltså blivit tio år äldre. Han är etablerad jurist och lever i ett, vad man förstår, harmoniskt äktenskap med Helena. De träffas redan under utbildningen i Lund och det mesta av handlingen utspelas också där. Men även i Malmö, där mamma Bodil och storasyster Monika bor. Det är sina studieår Johan beskriver; korridorlivet i Lund. Tidsmarkörerna duggar tätt, Olof Palme mördas på öppen gata och ett hårdare samhällsklimat växer fram. Bodil, morsan, är utsliten efter många år på strumpfabiken. Men hon har ett nytt arbete, på marknadsavdelningen på Hallbergs guld, och för en tid tycks det som om hon hamnat på rätt plats i yrkeslivet. Men nya vinder blåser också där och hon tar till slut det stora steget att säga upp sig och starta eget. Tillsammans med två kollegor startar hon en firma med smyckesförsäljning i form av hemmapartyn. Kontoret har hon i sin egen lägenhet.
Monika har avbrutit sina läkarstudier och sliter hårt som ensamstående mamma och servitris på en restaurang med tvivelaktiga arbetsvillkor. Varje söndag ses familjen på middag i Bodils kök. Att tacka nej är i princip inte möjligt.Johan känner sig kluven mellan den han var och den han är på väg att bli. Juridikstudierna är en biljett till ett annat liv, en annan tillvaro långt från den Johan är van vid från uppväxtåren i bostadsområdet i Malmö. Men priset han betalar är skuld; känslan av skuld över att inte vilja stanna kvar utan vilja något mer och annat. Det är det här jag tycker är så intressant och bra med romanen. Hur påverkar vårt ursprung de människor vi blir? Hur hårt sitter vi fast i det gamla, den värld vi kommer ifrån? Hur bryter man sig loss och vad förlorar man på vägen? Det är väl inte så modernt att diskutera just frågor om klass och ursprung idag, men jag tycker att det är något av det viktigaste och mest intressanta. Torbjörn Flygt beskriver så bra hur Johan anstränger sig för att passa in, överallt; vara smidig och diplomatisk hemma i morsans kök liksom bland studiekamraterna i Lund. Det som är självklara sanningar på det ena stället är det inte alltid på det andra.
Det här är också en roman om kärlek, vänskap och syskonskap; om mans- och kvinnoroller. Bodil, Monika och Helena är alla, var och en på sitt sätt, starka kvinnor som står för utveckling och framåtskridande. Liksom i Underdog är porträttet av mamma Bodil något av det man minns mest; ett porträtt av en alldeles vanlig, hårt arbetande kvinna och samtidigt en alldeles ovanligt jobbig, underbar och speciell morsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar