De imperfekta

Jag har nyss läst klart De imperfekta av Tom Rachman. Och fort gick det, när jag väl hade börjat var det svårt att sluta. Det här är en sådan bok som man vill vara med hela tiden, man vill bara läsa istället för att hänga tvätt, vattna blommor, laga mat eller plocka och städa. Inget stort problem för mig, i och för sig, som aldrig skött några krukväxter i hela mitt liv och som alltid prioriterat en god bok framför städning.
   Tom Rachman är journalist och uppvuxen i Kanada men bor i London nu. Han har arbetat i många länder, bland annat på International Herald Tribune i Paris. Det här är hans debutroman, och vilken debut sen. Boken utspelar sig i tidningsbranschen, på en engelskspråkig dagstidning i Rom. Tidningen grundas av en amerikansk miljonär på femtiotalet. På den stora företagskoncernen förstår man kanske inte riktigt varför man ska dras med en, inte alltid så lönsam, tidning där borta i Italien men Cyrus Ott är beslutsam och gör som han vill. Den djupaste orsaken till att han grundar tidningen framgår först mot slutet av boken.
   Boken består av ett antal fristående, men ändå sammanflätade, historier om tidningens medarbetare. Här möter man bland andra den åldrade utrikeskorrespondenten Lloyd Burko som inte längre får några uppdrag, man möter Arthur Gopal, mannen som skriver dödsrunorna och är nöjd med det ända tills hans liv tar en tragisk och dramatisk vändning, korrekturchefen Herman Cohen som värnar om språket, språket, språket och som är fruktad av sina medarbetare. Privat visar han upp en mjukare sida och när hans gamla gode vän från studieåren hemma i USA kommer på besök utspelas en ganska sorglig hitoria om livslögner och kanske om självbedrägeri. Ruby Zaga är redigerare, nu fyrtiosex men lika ensam i livet som när hon började på tidningen tjugo år tidigare. Hon bor kvar i samma lägenhet som när hon först kom till Rom, bär i princip samma kläder och vantrivs i största allmänhet. Ett stort irritationsmoment är Kathleen Solson, redaktionschefen som började på tidningen samtidigt som Ruby men som snabbt klättrat på karriärstegen medans Ruby själv står kvar och stampar på samma fläck.
   Romanen är oerhört välskriven och man dras omedelbart in i varje berättelse; det finns ett slags underhållande sug i boken som, som sagt, gör att man bara vill läsa mer. Människorna skildras med värme och humor och en övertygande medkänsla. Så här är det att vara människa, så här små och stora är vi. I fråga om kärlek, pengar, karriär och livsval. En väldigt bra bok.