Ingersonetterna

När jag går och handlar på Konsum ser jag ibland Magnus William-Olsson skymta mellan hyllorna. För mig känns det alltid upplyftande att plocka på sig mjölk och bröd och annat i närvaro av en fin poet och det kan onekligen förhöja nöjet med att gå och handla. När han var nominerad till Augustpriset för diktsamlingen Ingersonetterna ville jag så gärna säga att jag hoppades att han skulle vinna men jag gjorde det aldrig. Och tyvärr vann han ju inte.
   "Bland mycket annat är poesi också samvaro med döda" skriver han i bokens slutord. Och i Ingersonetterna är det en döende mor som tonar fram; en kvinna som betytt allt och på något sätt, anar man, även tagit form och existerar i de andra kvinnor författaren mött i livet. I sonettform besjungs modern, kvinnan Inger. En demenssjukdom har suddat ut den hon en gång var, raderat det hon en gång visste och kunde. Kvar finns "presenskroppen". Det är en sorg som ur olika vinklar beskrivs, på ett svart och mycket drabbande vis.