Kast med liten kniv

Det jag läst av Sara Kadefors förut var en roman och ungdomsboken om Sandor och Ida. Minns att jag tyckte om dem båda, inte minst ungdomsboken. Kast med liten kniv missade jag när den kom ut, men nu har jag läst den.

   Boken rör sig kring det vardagliga; en slags mitt i livet-kris beskrivs där huvudpersonen är Jonas, i fyrtioårsåldern med fru och två barn. Samtidigt får läsaren möta den unge Jonas. Och den tonårstid som skildras är mycket mörk. Ett mörker som på djupet  har präglat den vuxne mannen..

   På ytan lever han ett liv som liknar många andras, driver en egen, liten firma, tränar sonens fotbollslag på sin fritid och är, tror man, tillfreds med tillvaron. Men det är som sagt bara på ytan. För inuti Jonas bor en annan människa, en som alltid är rädd.
   Rädd för andra människor, rädd för att bli avslöjad som den stora bluff han tycker att han är.När Jonas, på väg till ett föräldramöte, först får sällskap med en annan pappa i klassen förbannar han sin otur och förstår inte vad de ska kunna samtala om under vägen fram till skolan. Väl där tvingas han säga några ord om den skolmatsgrupp han är med i. Han får panik. hjärtat skenar, handflatorna blir svettiga och orden försvinner.
   En kväll får Jonas höra något som hustrun Beata anförtror en väninna. Det han får höra skakar om honom och får honom att minnas allt det där som gjorde så ont när han var ung.
   Jag har tänkt länge på den här boken sedan jag läste ut den. Varför tycker jag att den är så bra? För det första är den mycket välskriven med ett bra flyt i språket. Den är lättillgänglig på ett bra sätt. Men framför allt är det så klart det den behandlar. Jag tycker att Sara Kadefors sätter fingret på något som kan vara svårt och känsligt att prata om. Här handlar det om en vuxen människa med vacklande självbild och ett svagt självförtroende. Att trovärdigt kunna visa hur en människa inte klarar av det som förväntas av en i vardagen, det sociala samspelet mellan människor som för många är självklart men för andra något som alltid står emellan en själv och de andra. En bok för oss som inte alltid känner oss bekväma, vare sig det gäller föräldramöten,  arbetsplatsdiskussioner, påtvingade möten som vi inte kan påverka eller liknande situationer.
   En bra roman som jag varmt rekommenderar!