Svarthuset

Man börjar läsa något som man tror är en deckare av högsta klass. Svarthuset av Peter May har bland annat fått The Barry Award som årets bästa kriminalroman 2013 och blivit mycket uppmärksammad. Man läser vidare och inser att denna bok i ännu högre grad är en uppväxtskildring från de Yttre Hebriderna under sextio- och sjuttiotal. Men vad gör det, när det är så här bra?

   Fin Mcleod, kriminalkommissarie i Edinburgh, skickas till sin barndomsö Isle of Lewis, sedan ett mordfall på ön uppvisat likheter med ett mord nyss begånget i Edinburgh. Finns där något samband mellan morden borde man kunna upptäcka det. För Fin, som inte på många år besökt ön, blir det nästan chockartat att återvända. Offret visar sig vara Angel Macritchie, en gammal plågoande från barndomen Fin bär dessutom på en stor, personlig sorg som han har svårt att hantera.

   Bokens avsnitt pendlar mellan nutid och dåtid, och läsaren får möta Fin som liten skolpojke och sedan som tonåring och vuxen. Livet på ön är hårt. Fin mister sina föräldrar i en olycka och tvingas växa upp hos en faster han egentligen aldrig lär känna. Men runt omkring honom finns också bästa vännen Artair och klasskamraten Marsalai, en flicka som de båda förälskar sig i och genom åren konkurrerar om.
   Svarthuset är en välskriven och mycket spännande roman. Den har också många djup i person- och miljöbeskrivningarna som gör den till något utöver det vanliga. Den är första delen i en planerad trilogi om Fin Mcleod, så nu kan vi bara vänta på en fortsättning.