Det kan man fråga sig och det finns ju, som vanligt, många svar på det. Något som alltid fått mig upprörd och irriterad är den mängd av böcker som utkommer där de flesta, på ett banalt och enkelspårigt sätt, visar på tio, tolv eller kanske rentav tjugo vägar till ett bättre liv. Man ska fånga dagen, leva i nuet och allt det där. Ordet mindfulness tröttar ut en.
Så hamnar man i en situation i livet som man inte alls räknat med. Det liv du kände som ditt finns inte längre; inte på samma sätt i alla fall. Och visste du det inte innan får du nu känna på den sköra hinna som omger oss, den som kan brista så lätt. Och man tänker några varv till och inser att det ju är sant, även om det kan uttryckas på olika sätt: Du har bara ett liv. Använd det.
Och den insikten behöver ju inte komma från ännu en tröttsam, amatörpsykologisk bok om hur man bäst tar till vara sitt liv. Den kan också komma från exempelvis Tomas Tranströmer.
Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.
Jag tänker ofta på dessa rader. De gäller ju oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar