Jag skulle bara titta lite i den. Den är ju omfångsrik, minst sagt. Cirka 1300, tätt skrivna sidor. Men sen var jag fast. Det var likadant med den förra.
Egentligen vet jag inte varför, men Lars Noréns dagbok fascinerar mig. Det är alltid intressant när en konstnär beskriver sig själv och hur han eller hon arbetar. Och lever. Och tänker. Stort blandas med smått. En shoppingtur kan beskrivas lika utförligt som svåra tankar kring kärlek och relationer. Och man är som sagt fast. Jag läser. Och läser. Och jag vill inte sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar