Kautokeino, en blodig kniv

Vad vet man egentligen om samer? Olika mycket naturligtvis, blir svaret på en sån fråga. Jag som kommer från Jämtland har en bild som jag växt upp med, andra har sina bilder och uppfattningar.Jag har en gång för länge sen läst etnologi med samisk inriktning. Det faktum att jag är så kort har jag också alltid förklarat med att både samiskt och vallonskt blod flyter i mina ådror.
   Nåväl. Nu har jag just läst en bok som verkligen låter en möta ett samiskt samhälle på djupet. Thriller kallas den för på omslaget. Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson. Åklagare Anna Magnusson reser till Kautokeino i norska Finnmarken sedan hennes släktingar där uppe bett om hjälp. Hennes kusin, Nils Mattis, anklagas för våldtäkt och familjen vill att Anna ska ordna så att han slipper åtal. Nils Mattis behövs i arbetet med rennäringen och man klarar sig inte utan hans arbetsinsats. Men är han verkligen oskyldig? Anna tvivlar.
   Det är ett annat samhälle än det hon är van vid som möter henne uppe i Kautokeino, med andra traditioner och andra vanor. Anna har vuxit upp i Sundbyberg och bara varit där uppe som barn, på besök hos mormor, morfar och andra släktingar. När hon nu går runt i samhället är det många som minns hennes mamma, flickan som bröt mot traditionen, lämnade familjen och ett liv inom rennäringen för att skaffa sig en utbildning. Skulden ekar som hammarslag genom hela romanen; skulden över att ha lämnat sin självklara plats i världen. Den känslan av skuld har gått i arv även till Anna.
   Det här är en ovanlig, spännande och intressant berättelse. Man får möta ett samhälle som lever med sina egna lagar och där den skrivna visar sig vara omöjlig att tillämpa på verkligheten. Även inom rennäringen råder klassamhället och den med störst resurser och de rätta kontakterna klarar sig bäst. Man försöker skrämma Anna till tystnad när hon börjar undersöka gamla, infekterade konflikter kring renbetesland och tjuvslaktade renar.
   Det är också en bok om kyla, kan man säga. Aldrig har jag läst så detaljerade beskrivningar av hur man överlever - eller inte överlever - i riktigt sträng kyla.
   En fascinerande historia med levande, mycket trovärdiga miljö- och personbeskrivningar. Och förhoppningsvis läser man den i soffa, som jag, med en varm filt över sig och inser att minus tretton grader i Stockholm inte är så mycket att beklaga sig över. Om man jämför.