Rapport om Major Pettigrews sista chans

Jag läser vidare i denna bok, och kan konstatera att jag trivs. En bok man längtar hem till, som man vill vara i. Det är lite grann som att läsa Barbara Pym, och som alla vet är jag mycket svag för henne. Det är något med hur människorna agerar och reagerar i boken om Major Pettigrew som känns så underbart välbekant. De starka känslorna finns där, men de hålls under kontroll och dessa personer känner inget behov av att till varje pris visa upp dem på allmänhetens torg. Allt har sin tid. Majoren odlar en spirande vänskap, som kanske kan bli något mer, med mrs Ali som har pakistanskt ursprung, är expert på goda teer och driver en livsmedelsaffär i den lilla engelska byn. De har båda mist sina respektive och borde vara fria att göra som de vill. Men omgivningen, "de andra", utövar som alltid sin sociala kontroll och saker och ting är inte så enkla som de borde få vara. Mrs Ali förväntas finna sig i vad släkten anser vara hennes bästa och majoren har en son i London, som anser sig veta vad fadern behöver. Och i en by som Edgecombe St. Mary finns många fler som har synpunkter på hur man bäst ska leva sitt liv.

   En underbar bok. Man vill slå upp en kopp te, sätta sig till rätta i en skön fåtölj och bara njuta.