Jag reser ensam

Ny bok som jag sträckläste: Jag reser ensam av Tore Renberg. Det här är alltså fortsättningen på Mannen som älskade Yngve. Och jag är kvinnan som älskade boken om Yngve, så för mig kändes det oemotståndligt att få läsa mer om Jarle Klepp. Tydligen finns det ännu fler böcker om Jarle, men bara på norska ännu så länge.

   När jag fick Mannen som älskade Yngve i min hand för sju år sedan så hände något magiskt. Plötsligt kunde jag läsa igen. Under en längre tid kunde jag inte koncentrera mig så mycket att jag klarade av att läsa en bok; mitt liv hade blivit så komplicerat och dramatiskt att om jag fick möjlighet att sitta en stund och försöka koncentrera mig så gick det inte utan det enda som hände var att jag lyssnade på mitt högt bankande hjärta som slog och slog. Men så en dag, till slut, så var allt annorlunda. En dag kom jag hem från jobbet och la mig i min nya soffa, i min egen, nya lägenhet och plockade fram boken om Yngve. Och jag började läsa och kunde inte sluta. Den var så fullständigt förförande i sin skildring av Jarle Klepp, gymnasist i Stavanger i början av nittiotalet. Jarle har flickvän, spelar i ett band och har läget helt under kontroll. Tills Yngve börjar på skolan; Yngve som spelar tennis, lyssnar på syntpop och vill bli egyptolog.Yngve som är allt som den coole Jarle försöker undvika att vara. Jarle förstår ingenting men blir djupt förälskad. Och jag tror aldrig jag har läst en så övertygande skildring av vad en stark förälskelse kan vara, det fullständiga ruset som övermannar en människa och nästan blir som ett sjukdomstillstånd. 

   I Jag reser ensam har Jarle Klepp hunnit bli tjugofem år och bor i Bergen. Han är doktorand på den litteraturvetenskapliga institutionen och forskar i onomastiken i Marcel Prousts texter. Jarle anses mycket lovande och är nöjd med sin behagliga tillvaro. Då kommer en dag ett brev från polisen där han, på anmodan av en Anette Hansen, uppmanas att göra ett faderskapstest. Testet ufaller postitivt och Jarle får ett brev till, från Anette själv, där han uppmanas att stå upp som en man. Vad det egentligen innebär har Jarle svårt att förstå. Men Jarle visar sig vara far till en sjuårig flicka, Charlotte Isabel, och modern har bestämt sig för att låta henne få möta sin riktiga far. 

   Snart landar Charlotte Isabel Hansen på flygplatsen i Bergen för att tillbringa en vecka med Jarle, som inte vill inse att hans liv för alltid förändrats. Hur kan det vara möjligt att han är pappa, han som knappt minns hur barnet blev till och inte hur hennes mor såg ut? En berusad artonåring går en natt till sängs med en femtonårig flicka och resultatet blir ett barn. Jarle värjer sig. 

   Men in i hans akademiska tillvaro kommer Charlotte Isabel, kallad  Lotte, med ryggsäcken full av gosedjur och små flickkläder. Jarle får stiga in i ny värld: en sjuårig flickas värld. Han är inte situationen riktigt vuxen och det hela spårar flera gånger ur. Att stå upp som en man visar sig vara lättare sagt än gjort. Men så småningom växer ömsesidiga känslor fram mellan Jarle och Lotte, nya känslor som får Jarle att inse att livet både har blivit svårare och samtidigt så mycket mera självklart. Jag reser ensam är en rolig, sorglig och MYCKET underhållande bok.