Kärlek och Eric Fylkeson

Igår kväll pratade jag om kärlek med en vän. Jag tittade ut genom fönstret på restaurangen och såg alla människor som gick förbi på Medborgarplatsen och jag undrade hur många som just då hade samma tankar som vi. Hur svårt är det inte att beskriva kärlek, att definiera det som egentligen inte låter sig beskrivas. Jag har alltid varit svag för Eric Fylkeson, ända sen jag läste Pojkdockans dikter, och hos honom finns en av de bästa dikter om kärlek som jag vet. Den är från samlingen Hinna före kvällen.Så här är den senare delen av dikten:..."Kärleken / är ett konstant irritationsmoment / på de sociala planritningskontoren; / den förstör karriärer / framför allt saboterar den / vördnaden / inför snyggt snitslade livsvägar; / den är helt opålitlig / som gratifikation för goda gärningar, / men också för onda. Man vet aldrig, / är budskapet. / Det enda vi vet / är att vi har att göra med / ett väsen / som saknar permanent adress / men som ofta påträffas / i ett djupt livgivande andetag,  / som alltid omkullkastar allt, förlåter / allt. Allt."

Amor vincit omnia. Så är det bara. I alla fall för mig.