God jul och spleen, eller vad ska man skylla på

Så var det jul igen. Och bloggaren har inte hörts av på nästan tre veckor. Hur ska man förklara det? Har man drabbats av vanlig vinterhåglöshet ( på grund av snö, förkylning...) eller helt enkelt av spleen (detta underbara ord som man borde börja ansvända mer)  eller har man helt enkelt varit slö? Hur som helst, det finns inga ursäkter.
   Läst har jag i alla fall gjort. Bland annat uppdrag Sweet Tooth av Ian McEwan. Bra bok av en gammal favorit! Det är 1970-tal i London. MI5, den brittiska säkerhetstjänsten, bestämmer sig för att med kulturens hjälp arbeta mot de vänstervindar som drar fram över världen.
   Serena Frome är en ung och vacker kvinna som, till sin egen förvåning, rekryterats av säkerhetstjänsten. Till en början består arbetsuppgifterna av rutinartade kontorsuppdrag, men snart får hon någonting större att bita i. MI5 bygger upp en verksamhet med mycket generösa stipendier till författare, både etablerade och ännu ej publicerade i bokform, som låter sig duperas och bara tror att de har en osannolik tur. De anar inte att deras verksamhet bekostas av säkerhetstjänsten och att den i sin tur hoppas att författarna, på lång sikt, ska skriva det man önskar.
   På Serenas lott faller universitetsläraren Tom. Han har fått några uppmärksammade noveller publicerade i olika tidskrifter och MI5 hoppas att han, med Serenas hjälp, ska vara av ett material som gjort att stöpa i den form man vill. Serena reser till Brighton, full av pliktkänsla, för att snärja Tom. Vad hon inte räknat med är att de snart blir djupt förälskade i varandra. Men hur ska hon kunna avslöja vem hon är, utan att deras kärlek går sönder?
   Det här är en spännande bok, som naturligtvis handlar mer om litteratur än om säkerhetstjänst. Hur stor makt har egentligen litteraturen, och kulturen, i samhället? Behövs litteratur? Och i så fall till vad?
   Stora frågor i en mycket underhållande roman.