Främlingens barn

Nu har jag läst de nästan 600 sidorna i Alan Hollinghursts roman Främlingens barn. Det kändes inte som om den var så lång. Man flyter fram över sidorna; liksom vaggad  - inte till sömns utan till ett annat, mycket behagligt tillstånd  - av en ovanligt säker hand. Svenska Dagbladets kritiker skrev att Alan Hollinghurst är den bästa romanförfattaren i England idag och det är kanske sant.
   Det här romanen handlar om en dikt och dess upphovsman. Sommaren 1913 kommer den adlige Cecil Valance på besök hos sin vän från Cambridge, George Sawle. Cecil och George är dock inte bara vänner, de är älskande också. Cecil, som redan är känd för sina dikter, påverkar medlemmarna i familjen Sawle på olika sätt. George lillasyster Daphne, sexton år, blir förälskad och vid Cecils avresa skriver han dikten Two Acres, döpt efter familjens gård, i hennes autografblock. Det är dock inte lång stund som Daphne får ha dikten för sig själv. Omvärlden vill läsa och se, och dikten kommer att bli känd i hela England under många år framöver.
   Cecil Valance stupar redan under första världskriget och blir ihågkommen som en stor krigspoet. Innan han dör friar han till Daphne men de hinner aldrig gifta sig. Daphne gifter sig istället med Cecils lillebror Dudley och blir Lady Valance på godset Courley Court.
   Romanen gör sedan nedslag i olika tidsepoker, ända fram till vår egen tid, men handlingen kretsar hela tiden, med olika infallsvinklar, kring Cecil Valance, hans liv och dikten Two Acres. Forskare belyser dikten från skilda håll och frågan är hur den ska tolkas och för vem den egentligen skrevs. Det antas att den är skriven till Daphne Sawle, medan vissa vill påvisa att den egentligen vänder sig till hennes bror George. Finns det en sanning om Cecil Valance, det vill säga hans homosexualitet, och när kan den sanningen avslöjas? Får den avslöjas?
   Det är fascinerande läsning om ett samhälle som förändras och en värld som försvinner. Och det är så välskrivet att läsaren får rysningar av välbehag. Rekommenderas varmt.