Gott Nytt År!

Gott Nytt år till den som läser det här. Känns som det var alldeles nyss jag skrev det, men det är ju redan ett år sedan. Ett riktigt bra år önskar jag alla; det kan vi behöva.

Nyårslöften bryr jag mig inte om, men några litterära föresatser kan man ju ha:

Läsa allt av Marguerite Duras

Omläsning av favoriter

Läsa mer poesi

Skriva något riktigt bra själv

Vi ses 2013!

Julklappar

Dessa godingar fick jag i julkapp: All i want for christmas is planekonomi av Sara Granér och Vi ses i Sofo av Lena Ackebo. Härligt.

En annan sak sak jag fick var Flame boy; en brännare att använda när man gör Creme brulée. Vi ska arbeta mycket ihop framöver, Flampojken och jag...

Vi kom över havet

Nu hinner man läsa lite extra och det känns ju alltid bra. En liten roman som jag nyss avslutat är Vi kom över havet av Julia Otsuka. Mycket uppmärksammad bok och jag såg fram emot att få läsa den. Ja, jag tyckte om den. Men jag blev oerhört förvånad när jag började läsa. Detta är en kollektivroman i ordets rätta bemärkelse. Ingen enskild berättarröst finns, istället sköljer en mängd olika röster över sidorna.
   Rösterna tillhör de kvinnor som efter första världskriget reste från Japan för att söka ett bättre liv i USA, som hustrur till japanska män som redan levde i landet. Männen hade förespeglat kvinnorna bekväma liv och utmålade ofta en tillvaro långt ifrån den slitsamma som kvinnorna hade i sitt hemland. Men drömmar är en sak och verkligheten en annan. När kvinnorna anländer till New Yorks hamn inser de att de äldre, slitna män som väntar på kajen är deras blivande äkta makar och att de fotografier av sig själva som männen skickat föreställde dem som betydligt yngre.
   För de flesta av kvinnorna väntar en mycket slitsam, fattig tillvaro, som lantarbetare utan rättigheter, som passopp i restaurangkök eller som hårt arbetande tvätteribiträden.
   Det är en intressant roman om ett stycke historia som i varje fall jag inte visste något om. Det som gör mig lite kluven är just berättarformen. Om, jag säger om, man klarar av att läsa en historia berättad på detta ovanliga sätt finns det mycket att ta till sig. Men det kan vara svårt att få den där närheten som man förväntar sig av romanens berättarröst, när den rösten tillhör så många. Det handlar om en text som hela tiden refererar till "vi"eller "några av oss". Det kan upplevas som flyktigt och undanglidande.
   Samtidigt är det ju som sagt både spännande och gripande med de människoöden som skildras. Så läs den gärna ändå.
  

Ha en bra jul, alla!

God jul igen, till dem som läser det här. På de sätt man vill. Jag hade mycket roligt åt bibliotekarien i DN, som skrev om sin kollega som hänvisade till att de var tre på julafton. "Jag, Jack Daniels och Kalle Anka". Ja, varför inte? Jul kan man fira på många sätt.

God jul och spleen, eller vad ska man skylla på

Så var det jul igen. Och bloggaren har inte hörts av på nästan tre veckor. Hur ska man förklara det? Har man drabbats av vanlig vinterhåglöshet ( på grund av snö, förkylning...) eller helt enkelt av spleen (detta underbara ord som man borde börja ansvända mer)  eller har man helt enkelt varit slö? Hur som helst, det finns inga ursäkter.
   Läst har jag i alla fall gjort. Bland annat uppdrag Sweet Tooth av Ian McEwan. Bra bok av en gammal favorit! Det är 1970-tal i London. MI5, den brittiska säkerhetstjänsten, bestämmer sig för att med kulturens hjälp arbeta mot de vänstervindar som drar fram över världen.
   Serena Frome är en ung och vacker kvinna som, till sin egen förvåning, rekryterats av säkerhetstjänsten. Till en början består arbetsuppgifterna av rutinartade kontorsuppdrag, men snart får hon någonting större att bita i. MI5 bygger upp en verksamhet med mycket generösa stipendier till författare, både etablerade och ännu ej publicerade i bokform, som låter sig duperas och bara tror att de har en osannolik tur. De anar inte att deras verksamhet bekostas av säkerhetstjänsten och att den i sin tur hoppas att författarna, på lång sikt, ska skriva det man önskar.
   På Serenas lott faller universitetsläraren Tom. Han har fått några uppmärksammade noveller publicerade i olika tidskrifter och MI5 hoppas att han, med Serenas hjälp, ska vara av ett material som gjort att stöpa i den form man vill. Serena reser till Brighton, full av pliktkänsla, för att snärja Tom. Vad hon inte räknat med är att de snart blir djupt förälskade i varandra. Men hur ska hon kunna avslöja vem hon är, utan att deras kärlek går sönder?
   Det här är en spännande bok, som naturligtvis handlar mer om litteratur än om säkerhetstjänst. Hur stor makt har egentligen litteraturen, och kulturen, i samhället? Behövs litteratur? Och i så fall till vad?
   Stora frågor i en mycket underhållande roman.

Främlingens barn

Nu har jag läst de nästan 600 sidorna i Alan Hollinghursts roman Främlingens barn. Det kändes inte som om den var så lång. Man flyter fram över sidorna; liksom vaggad  - inte till sömns utan till ett annat, mycket behagligt tillstånd  - av en ovanligt säker hand. Svenska Dagbladets kritiker skrev att Alan Hollinghurst är den bästa romanförfattaren i England idag och det är kanske sant.
   Det här romanen handlar om en dikt och dess upphovsman. Sommaren 1913 kommer den adlige Cecil Valance på besök hos sin vän från Cambridge, George Sawle. Cecil och George är dock inte bara vänner, de är älskande också. Cecil, som redan är känd för sina dikter, påverkar medlemmarna i familjen Sawle på olika sätt. George lillasyster Daphne, sexton år, blir förälskad och vid Cecils avresa skriver han dikten Two Acres, döpt efter familjens gård, i hennes autografblock. Det är dock inte lång stund som Daphne får ha dikten för sig själv. Omvärlden vill läsa och se, och dikten kommer att bli känd i hela England under många år framöver.
   Cecil Valance stupar redan under första världskriget och blir ihågkommen som en stor krigspoet. Innan han dör friar han till Daphne men de hinner aldrig gifta sig. Daphne gifter sig istället med Cecils lillebror Dudley och blir Lady Valance på godset Courley Court.
   Romanen gör sedan nedslag i olika tidsepoker, ända fram till vår egen tid, men handlingen kretsar hela tiden, med olika infallsvinklar, kring Cecil Valance, hans liv och dikten Two Acres. Forskare belyser dikten från skilda håll och frågan är hur den ska tolkas och för vem den egentligen skrevs. Det antas att den är skriven till Daphne Sawle, medan vissa vill påvisa att den egentligen vänder sig till hennes bror George. Finns det en sanning om Cecil Valance, det vill säga hans homosexualitet, och när kan den sanningen avslöjas? Får den avslöjas?
   Det är fascinerande läsning om ett samhälle som förändras och en värld som försvinner. Och det är så välskrivet att läsaren får rysningar av välbehag. Rekommenderas varmt.