From the darkness right under our feet

En mycket bra novellsamling som jag läser nu är From the darkness right under our feet av Patrick Michael Finn. Bara titeln...

   Mörka noveller om utsatta människor som utspelas i det som alltid brukar kallas för "det andra Amerika", vad nu det är. Jo, jag förstår ju vad som menas men samtidigt blir det nästan något stereotypt över att alltid skriva det andra Amerika också. Som om allt som inte är pengar, framgång och Hollywoodfilmer då skulle handla om luggslitna losers i någon håla i mellanvästern. Men för all del. Jag läser mycket gärna om amerikanska losers. Något som jag har tänkt på är att det inte kan vara lika lätt att skriva den typen av texter som svensk, om det ska utspelas i Sverige. Det blir liksom inte samma sak. Jo, jag vet att det finns undantag, ta Robert Kangas till exempel. Men ärligt, nog blir det ett annat slags skimmer, om än solkigt (som det ska vara), när en berättelse utspelas i Knockemstiff än om den skulle utspelas i Bräcke, för att nu ta en ort som ligger mig nära... 

   Nu när jag skrivit det här inser jag att jag naturligtvis har fel. En bra historia är alltid en bra historia och kan nog med fördel placeras i Bräcke också. Eller på liknande platser. En skicklig berättare kan beskriva vad som helst.
   Jag måste tänka mer på det här. Men Patrick Michael Finn är hur som helst oerhört bra, det vet jag bestämt att jag tycker.

Onkel Vanja eller vad lever man för

Vi såg Onkel Vanja på Stadsteatern nu i veckan. En bra föreställning, med bra skådespelare, och dessutom hade de mycket fina höns på scenen. Det blir mycket teater ibland och även om det nästan alltid, på olika sätt, är intressant så fastnar ju vissa föreställningar mer än andra. Den här var riktigt bra. Tjechov är ju alltid Tjechov. Det är de där stora frågorna, som aldrig blir omoderna. Vad lever man för? Var gör man av sin längtan? Blir det inte mer än så här? En föreställning att rekommendera, för den som har möjlighet att gå.

Ibland vet man inte

Ibland vet man inte vad man ska läsa. Man har flera högar på gång; det saknas aldrig böcker man man hittar inte just den där, som skulle passa i just den stund man är i. Så har jag det nu. Säkert har det att göra med att jag har så mycket annat att tänka på just nu och hjärnan går på högvarv med det. Jag önskar mig helt enkelt den rätta boken, den där som är rolig att läsa (vilket däremot inte betyder att det måste vara en rolig bok) och jag önskar att det fanns någon som kunde plocka fram den till mig nu, någon som bara vet vad jag vill ha utan att jag behöver förklara.

   Detta är dock vad som finns i mina högar för tillfället och jag läser lite planlöst här och där:

  

Gustavs pojke av Leif G.W. Persson. Jag är lite svag för honom och gillar hans deckare mycket, förutom när det bara handlar om Bäckström för det orkar jag inte med.

Break the skin av Lee Martin. Verkar mycket bra och jag ska snart fortsätta med den.

From the darkness right under our feet av Patrick Michael Finn. Och ja, den är lysande och jag ska snart skriva om den på riktigt. Svarta, svarta noveller.

Ted Kennedys memoarer...

Kompani Orheim av Tore Renberg. På norska och det gick ju bra senast.

Sven Delblancs Samuel-serie. Gamla favoriter som jag ska läsa om för jobbets skull. Och det ser jag fram emot.

Men jag saknar något. Något annat.

Kvinnors dikt om kärlek

Jag har letat igenom bokhyllan flera gånger, bara för att konstatera det jag redan visste; mitt exemplar av antologin Kvinnors dikt om kärlek finns inte längre. Jag får väl söka på nån loppmarknad eller antikvariat om jag ska hitta boken igen. Sjutton år var jag nog när jag köpte den, och sen hängde den med genom livet. Så mycket bra fanns det i den och jag önskar att jag hade den här nu. Däremot har jag kvar den manliga motsvarigheten. Det störde mig alltid att den kvinnliga heter Kvinnors dikt, medan den manliga heter Mannens. Som om mannens dikt var de slutgiltiga orden om kärlek, medan kvinnornas var just kvinnornas, flera röster och mer prövande och undersökande. Ja, jag saknar den, med dikter av såna man inte alltid tänker på idag: Siv Arb, Rut Hillarp, Ebba Lindqvist, Sun Axelsson, Ann Smith. Och fler, många fler...