Frihet

Jag lever ett bra liv på Södermalm i Stockholm. Hur nu det gick till; att jag kunde hamna här. Det känns ibland som om jag har levt flera olika liv, funnits i sammanhang som inte har några som helst beröringspunkter med varandra och om det är bra eller dåligt vet jag inte. Mina olika liv går inte ihop men det är det jag lever nu som är det rätta. Det är bara så det är. Det jag vet är att jag idag lever ett priviligierat liv där vi läser de böcker vi vill läsa, går på de teaterpjäser, operaföreställningar och konserter vi vill, ser utställningar, lagar god mat, åker på weekendresor och lever i största allmänhet ett mycket fint liv som jag är djupt tacksam för. De människor jag har närmast är dem jag älskar mer än något annat och för det känner jag en ännu större tacksamhet. Och ibland, ibland drabbas man av en vag känsla av skuld. Hur kan jag ha det så bra? Varför just jag? Vad är priset för det liv man lever?
   Allt det här är sånt man oundvikligen börjar tänka på när man nyss läst ut Frihet av Jonathan Franzen. En fantastisk bok som lever kvar i en länge. Man har lärt känna familjen Berglund: Walter och Patty och deras barn Jessica och Joey. Barnen är vuxna, makarna Berglund har glidit långt isär och frågan är vad som hände med själva livet och hur det blev som det blev. Allt detta får man veta redan i bokens inledande del, där en snabb resumé görs av Walters och Pattys liv, från det att de bildar familj i St.Paul som mycket unga och blir "det första paret med universitetsexamen som köpte ett hus på Barrier Street". När boken inleds har makarna efter många år sålt sitt vackert renoverade, viktorianska hus och flyttat till Washington. Walter är en slags miljöadministratör med vänstersympatier och Patty hemmafru och före detta basketstjärna. Redan i början förstår man att det finns mycket att berätta och makarna Berglund speglas genom grannarnas ögon, de grannar som finns kvar på Barrier Street sedan Berglunds dragit vidare.

   Berättarperspektivet växlar sedan romanen igenom. Man får följa Walter och Patty och de människor som finns i deras närmaste krets. Den bästa delen, tycker jag, är det långa avsnitt som kallas "Det gjordes misstag" och som är Pattys berättelse, skriven som en del av hennes terapi. Walter och Patty träffas på college och Walter förälskar sig genast. Patty tvekar och dras lika mycket till Walters rumskamrat Richard, som senare blir en mycket känd rockmusiker. Walter kämpar för att lyfta sig från den miljö han kommer ifrån och bli någon annan. Han skyr tanken på sin alkoholiserade far och föräldrarnas skamfilade hotell där han växt upp. Han vill vidare, uppåt. Patty, å andra sidan, vet inte vad hon vill. Den tomhet som genomsyrar henne ekar romanen igenom. Hon väljer till slut Walter och blir till en början den perfekta makan och modern. Men Richard, Walters gode vän, finns hela tiden i familjens närhet som en ständig oro för Patty; en påminnelse om de val hon gjort, och inte gjort. När barnen i princip är vuxna flyttar Walter och Patty till Washington, där Walter fått ett prestigefyllt arbete inom en miljorganisation. Patty har fortfarande inget arbete men båda försöker, var och en på sitt sätt, komma till rätta med hur man ska leva sitt liv och hantera den frihet man har. För Walter är svaret engagemang, han blir mer och mer involverad i ett stort projekt och väcks också till ett nytt sorts liv när han förälskar sig i sin unga assistent. Patty drivs allt längre mot botten och drabbas av årslånga depressioner.

   Den här romanen är så mycket. En roman om USA av idag och hur en familj påverkas av den omvärld de lever i. Man kommer dessa människor så nära, på gott och ont. Man förstår dem alla, man sympatiserar med dem ibland, man blir arg på dem ibland och upprörd och ledsen ibland. En stor roman om banden mellan föräldrar och barn, om vänskap, relationer och kärlek och om hur den vanliga människans liv avspeglar tillståndet i världen. Jag tänker på familjen Berglund varje dag.