Skuggpojken

När man vill läsa en deckare eller thriller, ja något i den genren, vill man ju gärna att den ska vara bra även rent språkligt. Många svenska deckare brister där, tycker jag. Men det finns ju undantag; man måste bara hitta dem.

   Skuggpojken av Carl-Johan Vallgren hör till de lysande undantagen, men så är han ju en etablerad författare sedan länge också.

   Tyvärr kallar han sig för Lucifer när han skriver detta, vilket jag inte förstår varför han gör. och tyvärr heter huvudpersonen Danny Katz, också lite jobbigt. De som känner mig vet att jag har svårt för det här med namn, och jag är en sådan person som bara inte kan kalla människor för smeknamn.
   Nåväl. Sätter man sig över detta så väntar en kriminalhistoria av hög klass. Att det är en driven författare som skriver märks på en gång. Till exempel i person- och miljöbeskrivning och på det sätt som historien belyses ur olika synvinklar.
   Huvudpersonen Danny Katz är fyrtiofyra år och har ett förflutet som tolk på utrikesdepartementet och som översättare och dataexpert inom försvaret. Han är även gammal narkotikamissbrukare men har rest sig igen och driver ett litet företag som översättare.
   Så blir han indragen i en historia som börjar på en tunnelbanestation i Stockholm redan på 70-talet, då en liten pojke spårlöst försvinner från sin far. Många år senare försvinner också hans bror. Brodern och Danny Katz var en gång kurskamrater på försvarets tolkskola. Danny tvingas till en lång resa in i det förflutna och dess täta mörker.
   Kort sagt, en mycket välskriven och spännande bok, så vi förtränger det faktum att författaren kallar sig för Lucifer.

Vårt gemensamma liv

Någon kommer kanske ihåg att jag skrivit om Anna Schulze förut. Förutom att hon är en lysande författare är hon lärare på Skrivarakademin här i Stockholm. Och planerar man att gå en kurs där ska man skatta sig lycklig om man får Anna som lärare. Hennes råd och synpunkter är guld värda.

   Vårt gemensamma liv är titeln på hennes senaste roman. Sedan hon bytte förlag till Wahlström & Widstrand får hennes böcker tyvärr mycket sämre omslag. Men man ska inte låta sig avskräckas av det.

   Mellan pärmarna döljer sig en vardagsrealistisk äktenskapsroman vilket, enligt min åsikt, inte är det sämsta. Det här är som att läsa Helena von Zweigbergk, med den skillnaden att här finns större djup och en annan bredd i personteckningen. Och inget fix och färdigt, harmoniskt slut.
   Ted och Cecilia möts och blir mycket förälskade. Ted lämnar sin sambo Karin för att istället leva med Cecilia. Det hela kompliceras av att Karin, just när förhållandet gått in i sitt sista, bittra skede, upptäcker att hon är gravid. Skilsmässan genomförs ändå och så småningom blir det möjligt för Ted att få umgås med sin dotter. Han och Cecilia får också barn och de lever ett på många sätt gott liv, inte minst materiellt.
   Cecilia, som när de möttes hade ett bra jobb inom reklambranschen, får svårt att återgå till yrkeslivet när barnen blivit större. Tiden springer ifrån henne och hon hinner inte med. Hon blir kvar hemma och frustrationen ökar. Ted däremot är en mycket framgångsrik krögare som hela tiden öppnar nya krogar med intressanta koncept.
   Och så småningom börjar det skava. Själva livet skaver och Ted och Cecilia har svårt att nå varandra på djupet.
   Romanen visar, med små medel, hur en relation, som från början är god, långsamt förvandlas till något annat. Man förändras fast man inte tror det och det där som skaver är så svårt att nå, att sätta fingret på. Och vill man det verkligen? Vill man lossa på den tunna skorpa som täcker själva såret?
   En läsvärd roman med flera bottnar.

När läslusten kommer av sig

Vad gör man då? Vad skyller man på? Det är inte ens sant. Läst har jag gjort, men inte klarat av att skriva om det lästa. Kanske var det Norén som knäckte mig. Jag tog mig i alla fall igenom de ca 1400 sidorna, men det tog tre veckor. Mycket om teater, så klart. Och om skapande, skrivande och familjeliv. Något förvånande nästan mest om shopping. Att höra till Lars Noréns närmaste krets måste innebära många, väl uttänkta, gåvor och presenter.
   Hur som helst. Under sin tystnad har bloggaren ändock hunnit med att både vara lite extra sjuk men trots det läsa en hel del. De böckerna återkommer jag snart till.
   Bloggaren mår lite bättre nu och är dessutom nygift!