är det inte jag som säger än, men väl Jonas Karlsson. God jul : en berättelse är en liten, underhållande historia om hur det kan gå till på ett kommunhus i jultid. Man kan nog kalla den en bagatell och egentligen hade det väl räckt att göra en längre novell av detta. Men om man nu kan se en bagatell som något som inte nödvändigtvis är negativt så passar den beskrivningen bra.
Kommunchefen får en ljus idé och bestämmer sig för ett nytt sätt att önska medborgarna en god jul. Man ska, med hjälp av de adventsljusstakar som kommunen redan köpt in, skriva GOD JUL i kommunhusets fönster. Ljusstakarnas placering i de olika fönstren ska möjliggöra detta. Det innebär att vissa medarbetare får ljusstakar i sina fönster; andra får det inte. Den unga biträdande controllern Frida får i uppdrag att genomföra detta. Men inget är någonsin så lätt som man tror. Medarbetare trilskas, somliga kräver en ljusstake men kan ingen få medan andra, som måste ha en ljusstake i sitt fönster om allting ska fungera, vägrar. Jobbigast för Frida är den motsträvige Gunvald på Fritidsförvaltningen. Egentligen är det få av medarbetarna som bryr sig,; man bekymrar sig mer över rykten om kommande neddragningar i huset.
Innan jag återvände till biblioteksvärlden arbetade jag många år på ett privat företag som sysslade med mediebevakning. Det outhärdliga managementspråk som härskade där, eller corporate management bullshit, CMB, som en kund en gång beskrev det hela, sprids ju också sedan vidare. Några år efter att ett nytt, "fräckt" uttryck dykt upp kan man vara säker på att det även används ofta vid kommunala, och andra offentliga, förvaltningar. Tänk på uttrycken "jag har ett tänk" eller "det ligger i pipen". Jonas Karlsson har bra öra för detta torftiga språk och det gör boken väl värd att läsa.
Och nästa gång man sitter framför en chef som ser dig i ögonen och säger att han, eller hon, "hör vad du säger" kommer man inte att kunna låta bli att tänka på Jonas Karlsson...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar