Jag läser en deckare igen. En debut den här gången: Isvittring av Solveig Vidarsdotter.
Gäddede. Tätort i Strömsunds kommun och Frostvikens församling. Ligger bara några kilometer från norska gränsen. Och hem till Gäddede kommer polisen Ingrid Karlberg, efter många år i Stockholm. Upplägget känns inte helt nytt, men jag bestämde mig för att ge boken en chans. Och ja, den är riktigt rolig att läsa. Hör definitivt till de bättre i genren och författaren, som är uppvuxen i trakten, kan sin miljö.
Ingrid, som hade hoppats på en lugn första tid på nya jobbet kastas i stället in i något som från början tros vara självmord men visar sig vara mord. En tioårig pojke, boende på elevhemmet i samhället, hittas hängd i en lada. Ingrid och hennes kollega får hjälp av polisen i Östersund för att lösa fallet.
Den som vill läsa en deckare som verkligen utspelas i svensk glesbygd kan läsa Isvittring. Även om orten Gäddede för andra läsare kanske inte omgärdas av det slags skimmer som den gör för mig. Min ungdoms kärlek kom därifrån och sedan dess finns alltid, för mig, något positivt bara över ortsnamnet. Så konstigt kan man fungera. Inuti mig själv bor det också en sjuttonårig, förälskad flicka som aldrig glömmer.
Men nu måste jag snart lämna deckarna för ett tag och ge mig i kast med något tyngre. Idag är jag ju en femtioettårig kräsen läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar