Då tänker jag på Sigrid

Min far kommer från Offerdal i Jämtland. Där bodde min farmor och farfar och det var dit vi åkte ibland när vi var barn. Jag alltid med blandade känslor. Det var så långt från allting, det var så kallt i deras lilla hus och det kändes på något sätt så mycket som en annan värld. Man fick gå på utedasset bakom ladugården för något badrum fanns det inte, och man fick tvätta sig vid en liten kommod. Samtidigt var det något alldeles speciellt, med farmor vid vedspisen och farfar i kökssoffan. Och vår farbror hemmasonen som var den bästa och snällaste som fanns och som borde ha fått en mängd egna barn, om livet hade varit rättvist. Men det är det ju som bekant inte.
    Elin Olofsson som har skrivit Då tänker jag på Sigrid kommer också från Offerdal. Bara det var ju anledning nog att läsa hennes debutroman. Och som vanligt är det ju så skönt att få läsa romaner som inte utspelas i Stockholm. Hem till Offerdal, här omdöpt till Gärningsberg, kommer Hanna från Stockholm. Lägenheten i innerstan har hon hyrt ut och hon har sagt upp sig från sitt jobb på en reklambyrå. Hon flyr också från en kärlekshistoria med en gift kollega. Med sig har hon några få möbler och en stark dröm om att kunna måla igen. Konstnärsplanerna försvann någonstans på vägen mot vuxenlivet men kanske kan de väckas till liv igen.
   Hon ska bo på farmor Sigrids gård Storgårda. Sigrid, som hon aldrig lärde känna, bor nu på ett ålderdomshem, och farbrodern Åke, som var den som fick ta över gården, har tagit sitt liv. Hannas far har inte satt sin fot på gården på många år och inte heller haft kontakt med sin mor. Han kunde aldrig komma över att det var brodern, och inte han, som fick gården och under hela Hannas uppväxt har de tagit avstånd från sina släktingar.
   Nu står gården tom och Hanna flyttar in, oklart för hur länge. Hon söker svar i det förflutna för att förstå vem hon själv är.

   Det här är en ganska sorglig roman om att söka sin identitet och sitt sammanhang. Samtidigt finns en stark värme i berättelsen och man blir många gånger rörd när man läser. Det händer inte så mycket, inte på ytan i alla fall, men samtidigt är det något som långsamt lossnar i Hanna. Kan man hitta hem till slut? Och vad är egentligen hemma?

Vägen mot Bålberget

Vilka är vi? Var kommer vi ifrån? Finns våra förfäder kvar inne i oss, som ekon från en tid vi inte känner? Sådant kan man tänka på när man läser Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind.
   Det ska erkännas att jag inte var överdrivet förtjust i hennes första roman. Mycket berodde det nog på titeln. Att ge en bok titeln Norrlands svårmod kändes lite svårsmält för mig. Så jag var långt ifrån säker på att jag skulle läsa hennes nya, men så gjorde jag det. Vägen mot Bålberget är lättläst på ett positivt sätt; man forsar fram över sidorna och det är mycket spännande.
   I bokens början är det 1975. I ett samhälle i Ångermanland försöker Jacke nå fram till sin sextonåriga dotter Veronica. Veronicas mor har flytt till Stockholm och ingen vet när, eller om, hon kommer tillbaka. Veronica är tvär och för det mesta svår att få kontakt med. Men så börjar far och dotter intressera sig för bygdens historia, närmare bestämt de häxbränningar som sägs ha ägt rum i trakten på 1600-talet. De bestiger Bålberget, där de utpekade kvinnorna mötte sitt öde, för att leta efter spår. De besöker också biblioteket för att börja söka sina rötter.
   Så växlar berättarperspektivet boken igenom. Jacke och Veronica i nutid och 70-tal och Malin och Olof, deras förfäder, under 16- och 1700-tal. Malin är en av de kvinnor som plötsligt fängslas i väntan på rättegång. Bygdens barn och en kringresande pojke pekar obarmhärtigt ut en stor mängd kvinnor som man menar är i förbund med djävulen. Barnen vittnar, ibland mot sina egna mödrar, om deras påstådda synder. Rädslan förenar dem alla, de oskyldiga kvinnorna och de barn som av prästerna pressas att ange sina närmaste.
   Olof är ett av de barn som pekar ut sin egen mor. Först som gammal orkar han tänka på det som varit och förstå sin roll i det hela. Han gifte sig med grannflickan Segrid, Malins dotter, och beskrivningen av Segrid, som barn och som vuxen kvinna, hör till bokens starkaste partier. Överhuvudtaget är det avsnitten som skildrar livet förr som är bokens styrka. Det är ett nästan omänskligt slit som beskrivs, och som vanligt är det kvinnorna, och flickorna, som drabbas hårdast. Segrid utnyttjas från unga år av sin far Erke och Malin kan inte göra mycket för att skydda henne.
   En läsvärd roman om rötter och ursprung och om en grym tid i vår historia.