I förrgår såg vi Limpan på Teater Brunnsgatan 4. Allan Edwalls teater, och Allan Edwalls text också, bearbetad av Martina Montelius. För många år sedan läste jag boken, och sen kom det en film också, med Edwall själv som Limpan. Båda var ju väldigt bra och vi undrade lite hur den här scenversionen skulle vara. Svaret är att den var lysande. Så oerhört gripande. Jag vill uppmana alla som har möjlighet att gå och se. Nu var det Johannes Brost som spelade Sture Charles Lindberg som avviker från vårdanstalten Liljan, där han tvångsvårdas för alkoholism, för att hoppa på ett bra kneg i Södertälje. När det utlovade jobbet inte blir av återvänder han - frivilligt - till Liljan. Men där släpps han inte in, då det visar sig att han infunnit sig på fel tid.
Johannes Brost är fantastisk som Limpan. Det är stor skådespelarkonst som visas upp på den lilla scenen. Den enda invändning man har, och det är ju som det är med det, är att Johannes Brost helt enkelt är lite för snygg för att egentligen vara trovärdig som den slitne, av livet misshandlade Limpan. Men, som sagt, han övertygar oss ändå. Det var länge sedan man såg något så bra på teatern.
Har man inte sett Johannes Brost i filmen Avalon ska man göra det också. Scenen där han, en loser och avdankad gammal festfixare som tiden sprungit ifrån, dansar ensam till tonerna av Bryan Ferry är fantastisk. Så mycket sorg och smärta. Så elegant presenterat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar