En riktigt bra bok, på ett sätt som är svårt att definiera, är Känslan av ett slut av Julian Barnes. Jag har nyss läst ut den och tänker mycket på den så här efteråt. Såg några recensioner efter att jag läst klart och Jan Arnald i DN rekommenderar omläsning, vilket jag tror är ett gott råd. För vad är de som egentligen händer och vilka fina detaljer har man missat i sin första läsning?
Julian Barnes fick Bookerpriset 2011 för sin tunna roman, som ändå är sprängfylld med innehåll. Djupt existentiellt innehåll; en sådan där roman som får en att stanna upp och börja tänka. Tony Webster har nyss gått i pension efter ett lugnt, odramatiskt liv. Han är god vän med exhustrun och upplever sig ha bra kontakt med sin vuxna dotter. I tillbakablickar minns han sin ungdomstid och de tre vänner som han tillbringade det mesta av sin tid med, genom gymnasium och universitet. En ungdomsförälskelse lever också kvar i Tony, men den årslånga historien slutade med att flickvännen Veronica gjorde slut. En tid därefter fick Tony veta att hon inlett ett förhållande med Adrian, den mest begåvade av de fyra vännerna. Men Adrian tog sitt liv vid tjugotvå års ålder och efter det gled de andra allt mer isär.
Så får Tony ett brev som tvärt bryter av hans lugna pensionärstillvaro. Mer än så; det ställer hans liv på ände och han tvingas till stora omprövningar av sig själv, vem han har varit och vilka konsekvenserna kan bli av ens handligar. Adrians dagbok har testamenterats till Tony av Veronicas mor men Veronica, som först är mycket svår att komma i kontakt med, vägrar att lämna den ifrån sig och påstår sig sedan ha bränt upp den.
Språket är stillsamt och stramt och ändå vibrerar det av spänning. En helt fascinerande roman om liv, livslögn och sanning. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar