Spelreglerna

Jonas Karlsson. Ännu en skrivande skådespelare. Eller är han numera en skådespelande författare? Jag vet inte och det är väl inte viktigt heller. Men blir man inte lite avundsjuk på såna kreativa människor? Att även hinna skriva böcker; jag beundrar honom. Tre novellsamlingar har det blivit. Jag har läst dem och jag gillar dem. I den andra, Den perfekte vännen, finns det några noveller som är lysande. Och så är det även med den senaste, Spelreglerna.

   I bokens längsta novell, Fakturan, får den manliga huvudpersonen en dag en faktura på fem miljoner sjuhundratusen kronor. Han tar för givet att det hela är ett misstag men så kommer det en påminnelse och nu har skulden ökats på med en straffavgift på etthundrafemtio kronor. Så småningom visar det sig att alla människor har fått en räkning på den mängd lycka de hittills upplevt i livet. En myndighet har inrättats och handläggare anställts för att utifrån en mängd kriterier räkna ut vad var och en är skyldig. Rätten att göra ångestavdrag är inte självklar. Mannen i novellen, som lever ett ensamt liv i en liten etta och har ett deltidsjobb på videoaffären Jugges rullar, befinns alltså vara skyldig samhället en enorm summa för den mängd lycka man menar att han fått uppleva. Hans försök att påvisa motsatsen, att han visst upplevt svåra saker i sitt liv, får bara motsatt effekt och skulden skrivs upp ännu mer. Han får kontakt med handläggaren Maud och en mängd absurda samtal äger rum. 

   Mitt i vår vanliga vardag lurar någonting annat. Plötsligt vrider sig verkligheten ett varv och inget är sig likt. Människor hamnar i något de inte hade räknat med och står där skyddslösa.
   Läs Jonas Karlsson. Han är rolig också.