Deckare i värmen

Vi reste till Kroatien. Där var det varmt. Mycket varmt. Och då orkar man ju inte läsa så mycket annat än deckare. Jag hann med två under vår vecka.
   Skuggsida av Belinda Bauer utspelas i det lilla samhället Shipcott i England. Ja, samma plats som i den förra, Mörk jord. Huvudpersonen Steven från den romanen finns med också här, även om han inte har en så framträdande roll. Nu handlar det om Jonas Holly, byns polis. Han lämnade en karriär i storstan och flyttade till sina hemtrakter med sin hustru, som är svårt sjuk i MS. Livet rullar på, tills den dag en äldre kvinna hittas mördad i sin lilla stuga. Och mordet följs av fler, alla på gamla, sjuka människor. Varken Jonas eller den expertis som tillkallas utifrån förstår vad det hela handlar om.
   Skuggsida är en mycket bra kriminalroman, med djup i personskildringarna. Minst lika spännande som mordgåtan i sig är skildringen av samhällets innevånare och deras inbördes relationer, och hur dessa relationer ändrar karaktär när misstankarna smyger sig på. Vem kan man egentligen lita på, vem känner man på djupet när allt kommer omkring?
   Svart sensommar av Inger Wolf är en dansk deckare som också var mycket bra. En ensamstående mamma hittas mördad. Kriminalkommissarie Daniel Trokic och hans personal får många trådar att nysta i innan man börjar se ett sammanhang. Trokic, med rötter i Kroatien (!), arbetar efter sina egna metoder och är lite av en ensamvarg. Något som, visar det sig, kan vara mycket farligt.
   Svart sensommar är helt enkelt en väldigt spännande historia, där man snabbt vänder sida efter sida för att få veta hur det går. Rekommenderas.
     

Skuggland

Egentligen har jag inte tid att skriva det här, men jag måste ändå. Jag har nyss avslutat en av de bästa böcker jag läst på länge. Skuggland av Jonas Brun. Den fick radions romanpris senast, jag hade läst delar av den och skrivit om den på jobbet. Men nu läste jag den ordentligt.
   En fantastisk barndomsskildring om Erik och Erik, som växer upp i två villor nära varandra. Det är ett elvaårs-land som beskrivs, och sorgen över att det landet för alltid är borta. Den vuxne Erik, arkitektsonen, minns sin bäste vän, Erik med den ständigt frånvarande ambassadpappan. Det är tidigt nittiotal och de två pojkarna lever som i symbios. De lyssnar på Michael Jackson och spelar de dataspel som ambassadpappan överöser sin son med. Vad som verkligen griper tag i en är den övertygande beskrivningen av, ska man kalla det ett tillstånd, en egen värld där de två barnen lever i sitt eget rike. Tills den dag en tredje pojke, Marcus, gör entré och Erik med ambassadpappan bara byter ut sin vän.
   Över hela texten svävar också en gåta och en katastrof, då Erik och Marcus en dag försvinner. Spårlöst. Kvar blir den andre Erik med sina frågor och sin förlamande sorg.
   Om man nu skulle ha glömt hur det känns att vara barn - jag gör det aldrig - kan man läsa Skuggland. En oerhört bra roman.