Väldigt sällan fin

Väldigt sällan fin av Sami Said är en bok som jag länge tänkt läsa, utan att det blivit av. Nu kommer hans andra bok ut och då kändes det som om det var hög tid att börja med denna.
   Noha lämnar sin familj och flyttar in i en studentkorridor i Linköping. Hans bagage består till största delen av förmaningar om att inte glömma vem han är och att inte be om ursäkt för den han är: eritrean och muslim. Livet i korridoren blir lite av en chock för Noha, som gärna smyger ut i det gemensamma köket på tider när de andra inte är där. Helst av allt vill han vara för sig själv men livet, och människorna, tränger sig på.   
   Det här är en både lite småsorglig och samtidigt rolig bok, med ett ovanligt perspektiv. Den är inte alls som jag trodde, för språket är så eget. Lite uppbrutet, med oväntade beskrivningar och formuleringar. Rekommenderas.

David Bowie is here

Vad kan man göra för att pigga upp sig och få lite skimmer över vardagen? Förutom att läsa en bra bok, förstås. Men ibland krävs det ju lite mer.
   Jo, man åker till London och ser den magnifika utställningen David Bowie is here på Victoria & Albert Museum. Underbar utställning, rekommenderas varmt. Värd allt köande. För det går att få biljetter, även om det står på nätet att de är slutsålda för många dagar framöver. Det gäller bara de biljetter som säljs just på nätet och det är inte alla. Väl inne på utställningen blir man liksom förtrollad och man inser vilken stor konstnär han är.
   Och London är alltid London. Tate Modern, fish and chips, ett besök på den där puben som har en särskild plats i våra hjärtan. Den var lika trevlig nu.
   Freud-museet hann vi också med. Här finns divanen, den mytomspunna. Man tänker på alla dem som har legat där. Tanken svindlar.

Brinnande livet

Men nu bryter jag deckarläsningen ett tag och satsar på något annat. Brinnande livet av Alice Munro.
   Jag älskar att läsa noveller, och Alice Munro hör ju till de främsta i genren. Vad är det för särskilt med noveller? För min del handlar det nog om att jag fascineras av möjligheten att strama åt, reducera, tills bara det viktiga återstår; då blir det i bästa fall så tydligt och förklarat. Även om noveller ju kan vara undanglidande och svårtolkade också, så sätter de ofta igång tankar och känslor på ett annat sätt. Mer noveller!

Davidsstjärnor

Jag gör ett undantag och skriver lite om en deckare jag nyss avslutat. Är man i en period när man inte läser så mycket annat, så. Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson är en utmärkt deckare och jag anser nog att hon är en av de bästa i Sverige idag. Det är spännande, hon har ett bra persongalleri och framför allt; hon kan skriva.
   I Davidsstjärnor utreder Alex Recht och hans kollegor tre mord i en judisk församling på Östermalm i Stockholm. Två tioåriga pojkar och en förskollärare, alla med anknytning till församlingen, mördas inom loppet av någon dag. Alex och Fredrika Bergman, som nu är tillbaka där hon inser att hon hör hemma, får ett mycket svårt fall att lösa. I bakgrunden svävar en israelisk myt om Papperspojken, som kommer om natten och rövar bort barn.
   Eden Lundell på Säpo blir inblandad från sitt håll och det hela mynnar ut i en komplicerad historia om hämnd och förlust.
   Den som inte läst Kristina Ohlsson ännu tycker jag ska göra det. Mycket, mycket bra!