Återträffen

Han hade ett namn som började på T, men jag vill inte skriva ut det här. Att ge honom ett fullständigt namn skulle vara att ge honom respekt och ett erkännande han inte förtjänar.
   När jag började i sjuan fick vi åka skolbuss till det större samhälle där högstadet fanns. Sedan blandade man friskt eleverna från de små, och större, fjällbyarna i trakten. Jag hoppas innerligt att det fungerar bättre idag än det gjorde på min tid. T, uppbackad av många andra i klassen, gjorde kort sagt mitt liv till ett helvete under flera år. Det finns ingen anledning att fördjupa sig i detaljer, men det här är sånt man onekligen börjar tänka på när man sett Anna Odells film Återträffen. Den är mycket bra och ibland nästan plågsam att se.
   Återträffen är en mycket modig film, där Anna Odell spelar sig själv. Hon berättar, i spelfilmens form, om den mobbning och det utanförskap hon utsattes för under sin uppväxt. I filmens början kommer hon, oinbjuden, till en klassträff med sina gamla plågoandar. Hennes syfte är att tvinga de forna "kamraterna" att erkänna hennes existens och försöka få de att förstå vad de gjorde. Då. På den tiden. Det hela urartar och Anna tvingas lämna festen under förnedrande former.
   Filmens andra del visar hur Anna försöker få kontakt med många från klassen för att få till stånd en diskussion. Vad minns de av det de gjorde? Hur tänker en vuxen människa kring sin roll som mobbare under skoltiden? Inte många säger ja till Annas inbjudan till samtal.
   Återträffen är en oerhört intressant och modig film om hur människor reagerar när de konfronteras med det de har varit och gjort. Den ställer viktiga frågor om människovärde och makt.
   Själv bytte jag skola inför nionde klass. Jag hade tur, den möjligheten fanns eftersom min far bodde i stan och därmed gjorde det hela möjligt. Men det är ju en annan historia.
   T har jag återsett en gång, på gågatan i Östersund. Det riktigt otäcka var att han vände om och började följa efter mig. Som tur var bodde jag mycket centralt och kunde fly in i min egen port. Men känslorna av rädsla och underläge hann ändå vakna till liv. Vad han ville har jag ingen aning om. Men att han ville be om ursäkt tror jag inte alls. Och Anna Odells film får mig bara mer övertygad om det.
   Så, till den som ännu inte sett Återträffen. Gör det!   

Jonathan Tropper:Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långa dagar

Ibland behöver man underhållas, åtminstone är det så för mig. Problemet kan vara att ändå hitta rätt författare; jag läser inte så kallad chick-lit som det finns så mycket av. Men nu har jag hittat Jonathan Tropper. Välskriven, god underhållningsläsning. Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långa dagar har jag nyss avverkat, och någon till väntar på läsplattan.

   Det här är böcker jag skulle rekommendera den som gillar Nick Hornby och Tony Parsons. Även om Jonathan Tropper är amerikan och böckerna utspelas där finns det stora likheter. Det handlar om familjeband, relationer, sorg och kärlek. Humoristiskt men ibland med en svart liten kärna längst in.
   I Konsten att tala med en änkling heter huvudpersonen Doug. Doug är bara tjugonio år men redan änkling, sedan hustrun Hailey omkommit i en flygolycka. Verkligheten är svårgreppbar för Doug, men han måste ändå handskas med sin krävande tvillingsyster Claire, som är gravid men planerar att lämna sin man, och de andra medlemmarna i familjen. Samtidigt kräver Haileys sextonårige son Russ att få bo kvar hos Doug istället för hos sin pappa Jim. Dessutom omges Doug av välmenande grannfruar som erbjuder honom tröst i form av både hemlagad köttfärslimpa och sex. Livet är komplicerat och Doug har svårt att finna en väg som leder framåt.
   Även i Sju jävligt långa dagar har huvudpersonen problem med en påträngande, om än välmenande, familj när han ska hantera sin sorg. Judds hustru Jen är visserligen inte död, men sedan han hittat Jen och sin egen chef i sängen hemma i sitt eget sovrum har Judds tillvaro fullständigt rasat ihop och han ifrågasätter allt och alla. Samtidigt dör hans far och Judd måste resa hem till familjen för att sitta shiva, en slags judisk sorgmottagning där vänner och bekanta gör visiter hos de sörjande. Krisande familjemedlemmar, en mor som visar sig vara lesbisk och gamla flickvänner gör livet extra svårt för Judd.
   Skildringarna av de stökiga, lite excentriska familjerna påminner mig om de två böcker jag läst av Jessica Anya Blau, Drinking closer to home och The summer of naked swim parties. Även om hennes böcker är mörkare och har fler djup finns där något gemensamt, i beskrivningarna av de komplicerade, sorgliga  familjebanden. Det är roligt, men också mycket mörkt.   
   Jonathan Tropper rekommenderas!
  
  

Vad är viktigt här i världen?

Det kan man fråga sig och det finns ju, som vanligt, många svar på det. Något som alltid fått mig upprörd och irriterad är den mängd av böcker som utkommer där de flesta, på ett banalt och enkelspårigt sätt, visar på tio, tolv eller kanske rentav tjugo vägar till ett bättre liv. Man ska fånga dagen, leva i nuet och allt det där. Ordet mindfulness tröttar ut en.
   Så hamnar man i en situation i livet som man inte alls räknat med. Det liv du kände som ditt finns inte längre; inte på samma sätt i alla fall. Och visste du det inte innan får du nu känna på den sköra hinna som omger oss, den som kan brista så lätt. Och man tänker några varv till och inser att det ju är sant, även om det kan uttryckas på olika sätt: Du har bara ett liv. Använd det.
   Och den insikten behöver ju inte komma från ännu en tröttsam, amatörpsykologisk bok om hur man bäst tar till vara sitt liv. Den kan också komma från exempelvis Tomas Tranströmer.

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

Jag tänker ofta på dessa rader. De gäller ju oss alla.
  

Den osynlige mannen från Salem

Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem fick Deckarakademins pris som årets bästa svenska kriminalroman 2013. Den är tänkt som första delen i en serie om polisen Leo Junker. Leo, handplockad till avdelningen för internutredningar, har en längre period varit avstängd från sitt arbete. Varför ska inte avslöjas här. Men när en kvinna mördas på ett härbärge för hemlösa kan han inte låta bli att blanda sig i. Härbärget ligger i samma hus där han själv har sin bostadsrätt, och något med den mördade kvinnan gör att Leo ser kopplingar till sin egen uppväxt i förorten Salem utanför Stockholm.
   Nutid blandas med dåtid då Leo ser tillbaka och minns vänskapen med syskonen John och Julia i Salem.
   Det här är en ovanlig deckare, bland annat på grund av det mästerliga språket. En lite hårdkokt ton - som bloggaren normalt har mycket svårt för - kan inte förta den effekt språket och personskildringarna ger. En slags sorgsen, uppgiven känsla, ovanlig i denna form av litteratur, sveper över sidorna och tar en med på en oväntad resa.
  
  

Gott Nytt År!

Ett riktigt fint nytt år önskar jag oss alla. Det kan vi behöva. Julhälsningen hann jag aldrig skriva, men med denna nyårshälsning lovar jag att bli lite mer aktiv igen. Med början imorgon.
   På sistone har jag läst flera, på olika sätt intressanta, böcker. Så det kommer mer om dem. Och kanske lite om de tankar som jag tänkt under året som har gått.
   Ikväll väntar hummern och allt det andra goda...Än en gång:

ETT GOTT NYTT 2014

Vill du deppa?

En fråga som ju ibland kan besvaras med ett ja. Någon gång måste man kanske få tycka synd om sig själv, även om bloggaren har ganska svårt för det. Både hos andra och inte minst hos sig själv. Men ändå. Någon gång så...
   Den ultimata depparlåten heter då November med Azure Ray. Vi upptäckte den för ett antal år sedan då Carl-Michael Edenborg tipsade om den, på blogg eller hemsida. Och nu har han nyss gjort det igen, så det är en depparlåt som står sig över tiden.
   Andra bra tips är Old Beauty med Anna von Hausswolff, River of sorrow med Antony and the Johnsons (ja!) samt När det blåser från ditt håll från Lars Winnerbäcks nya skiva. Eller nästan vad som helst med Lars Winnerbäck. Och så klart Och nu gör ingenting ont med Nina Ramsby, som jag redan skrivit om en gång. Gråt ut, om du kan!
.

God Jul

är det inte jag som säger än, men väl Jonas Karlsson. God jul : en berättelse är en liten, underhållande historia om hur det kan gå till på ett kommunhus i jultid. Man kan nog kalla den en bagatell och egentligen hade det väl räckt att göra en längre novell av detta. Men om man nu kan se en bagatell som något som inte nödvändigtvis är negativt så passar den beskrivningen bra.
   Kommunchefen får en ljus idé och bestämmer sig för ett nytt sätt att önska medborgarna en god jul. Man ska, med hjälp av de adventsljusstakar som kommunen redan köpt in, skriva GOD JUL i kommunhusets fönster. Ljusstakarnas placering i de olika fönstren ska möjliggöra detta. Det innebär att vissa medarbetare får ljusstakar i sina fönster; andra får det inte. Den unga biträdande controllern Frida får i uppdrag att genomföra detta. Men inget är någonsin så lätt som man tror. Medarbetare trilskas, somliga kräver en ljusstake men kan ingen få medan andra, som måste ha en ljusstake i sitt fönster om allting ska fungera, vägrar. Jobbigast för Frida är den motsträvige Gunvald på Fritidsförvaltningen. Egentligen är det få av medarbetarna som bryr sig,; man bekymrar sig mer över rykten om kommande neddragningar i huset.
   Innan jag återvände till biblioteksvärlden arbetade jag många år på ett privat företag som sysslade med mediebevakning. Det outhärdliga managementspråk som härskade där, eller corporate management bullshit, CMB, som en kund en gång beskrev det hela, sprids ju också sedan vidare. Några år efter att ett nytt, "fräckt" uttryck dykt upp kan man vara säker på att det även används ofta vid kommunala, och andra offentliga, förvaltningar. Tänk på uttrycken "jag har ett tänk" eller "det ligger i pipen". Jonas Karlsson har bra öra för detta torftiga språk och det gör boken väl värd att läsa.   
   Och nästa gång man sitter framför en chef som ser dig i ögonen och säger att han, eller hon, "hör vad du säger" kommer man inte att kunna låta bli att tänka på Jonas Karlsson...